Sjön kantas av miljontals fina stenar, alla lika runda och lena. Alla lika sköna att hålla i handen...
Ungefär halvvägs ner för den 200 meter långa stigen korsar man detta härliga vattenfall. Här, när man står precis ovanför, är spänningen total. Vilket otroligt kraftpaket!
Som sedan mynnar ut i spegelblankt lugn. Kontraster, eller hur?
Här kunde vi ha fördrivit en hel dag, om det inte vore för att mamma och pappa ledsnade på att hålla lillebror i luvan så att han inte skulle trilla i...
5 kommentarer:
Ljuvliga bilder! Just den platsen blir ju lätt ett favoritställe. Tur att det är en bit att gå... stenarna skulle nog försvinna annars!
Man skulle nästan kunna tro att ett foto var ifrån min blogg!
Kram!
Tack för besöket! Ljuvliga bilder från stenlandet! Fast jag hade nog haft svårt att hålla fingrarna borta från stenarna... Sonen och jag är stenplockare av rang (till makens förtret ibland) *fniss* Kram!
Vilket underbart ställe, hade nog som flera andra butit med mig stenar tills armarna släpar i backen.
Oj, därifrån skulle jag komma hem med fickorna fulla med sten! Det var en plats som såg ut som från en saga!
Jag har tydligen för lite att göra... tittar in här lite då och då och undrar vaaaaaarför det inte kommer ett nytt inlägg.
Jag skojar bara. Ta det lugnt och ha det så bra på jobben.
Kram!
Skicka en kommentar