söndag 9 november 2008

Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

Den gångna veckan har varit den absolut värsta i mitt liv. Under måndagen fick jag ett telefonsamtal som skulle visa sig förändra livet för alltid. Min far hade plötsligt insjuknat och flögs med ambulanshelikopter till närmaste sjukhus. Där lämnade han senare jordelivet...

Alla minnen smärtar och saknaden är oändlig. Känslan kan inte med ord beskrivas. Jag ser fram emot den dag, då man kan se tillbaka på allt som varit och minnas honom med glädje.

Du fanns alltid där när jag behövde dig.
Du var en källa av styrka och vägledning.
Med dig kände jag mig trygg.
Kanske borde jag berättat för dig oftare
hur mycket jag uppskattar dig,
men du är den jag älskar.
Du är ljuset i mitt liv.

4 kommentarer:

♥ mamman i huset ♥ sa...

Så fint!

Jag är säker på att din pappa visste hur mycket du uppskattade honom. Gläd dig åt den fina relation som ni hade.

Ta hand om dig vännen! Kram!

Petra C sa...

Ta hand om dig!

Annelie Johnsson sa...

Tankar och styrkekramar från skåne.
/Annelie

StrandviksVillan sa...

Åh nej så tråkigt...
Skickar en stor styrkekram och många tankar till dig och din familj! Man kan inte tänka sig in i hur situationen är när nåt sånt händer... Sköt om dig!
Anki